still me..
undrar varje morgon om jag ska vakna och känna att idag är en ny fantastisk dag. Men det räcker med att jag försöker kravla mig upp ur sängen för att det ska skita sig. Helst om man vaknar och känner ett behov av att gå på damernas. Då kan man ju inte ens ligga kvar en liten stund och hoppas på att det kanske ska gå över. Det sugiga livet som väntar på en alltså. Så kliver man upp kämpar sig genom ännu en dag av inget för att sedan gå och lägga sig igen. Men då kan man ju alltid glädjas åt att det börjar snart om igen. Bara man får sova lite så kan man ju kravla sig upp ännu en dag för att inte göra något.
Kommentarer
Trackback
