så jävla solo..

Det är sant. För trots allt bedyrande om att man betyder så mycke och att folk faktisk vill umgås med en så är allt så jävla falskt. Så fort som man inte bara ger eller inte bara är glad eller inte bara vill lyssna på andras problem så står man så jävla enormt ensamt så att öde marken framstår som populerad. Varje gång som jag måste be någon om hjälp så känner jag att jag är ett så stort jävla problem att det helt enkelt är lättare att cut loose.
Men jag vill att ni ska veta att jag ömkar inte mig själv eller skyller på er... Nej då. För om jag stod på andra sidan och såg ner på mig själv hade inte heller jag stannat. Så fly... fly med min välsignelse.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0