behind blue...

Känns som om jag aldrig vaknar. Igår gick jag i en dimma hela dagen. Och det är trots att jag åkte och tränade. Idag ville jag inte ens kliva upp ur sängen, men nöden har ingen lag. Det var bara att masa sig upp. Jag ställde dock in mitt möte och funderar även på att hoppa träningen. Fast jag vill åka och träna... Hmm... Vi får se. Nu ska jag tvaga mitt fejs och borsta bort döden ur min mun. Så kanske jag kan käka lite lunch och sen bli lite piggare.  Känner mig lite depp...