behind blue...

Hur kommer det sig att man i perioder har massor att skriva och sedan inte har något alls att komma med på flera veckor? Idag har jag nog inte heller så jävla mycket att säga men jag tänkte att jag kanske åtminstonde blogga nåt denna veckan. Jag har haft en ganska jobbig och tanke krävande vecka. Hade en grym och djup konversation med en av mina bästa vänner i veckan. Det samtalet har lagt sig som en slöja i mitt medvetande och jag kan inte skaka av mig det. Tänk om... Tänk om det aldrig blir som man trott. Den lycka som varar för evigt, finns det på riktigt?

Känner mig mest som en stor blobb som suger energi av andra och som är krävande, kvävande och jobbig. Funderar på vad jag ska göra för att inte bara vara en börda för min omgivning. Men allt jag kommer på att jag kan göra är skit och utan värde. Kanske bättre om jag blir uträknad, då kan jag ju inte besvika någon längre. Varken mig själv eller andra....