hur är det möjligt...

Vet inte vad jag kan säga annat än all min kärlek till familj och vänner. Till alla som står kvar... till alla som förvånat, förskräckt och förtvivlat står kvar.
Jag önskar jag kunde ta lite av det ni bär och hjälpa er att bära. Men jag kan bara finnas här.... Och det gör jag.

hoppas att du finner ro.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0