igår...

Jag tror på riktigt att det vilar en förbannelse över mig. Igår... eller det började väl i fredags med att bilen började låta jävligt konstigt efter det att jag råkat använda min nyfixade parkeringsbroms. Va fan. Om den är nyss fixad ska den väl palla att man använder den iaf en gång... but no!
Jag var ändå tvungen att använda den igår för att kunna åka och träna så jag ringde verkstan för att fråga vad som skulle kunna hända om jag använde den trots ljud och bokade in en tid för att fixa ljudet. Så åkte jag iväg och efter ungefär halva vägen började ett dunkande ljud komma. Och sedan helt plötsligt blev det tyst. Båda ljuden slutade. Jag tyckte det var skumt och skönt, men mest oroande. Väl framme och ska kliva ur. Tro på fan att den jävla dörrvajern gick av. Jaha... fick vi dra upp dörren med hand kraft mot en motsträvig vajerhärva. Sedan så gick det typ inte att stänga dörren. Men skam den som ger sig. Så efter att jag slitit lite i den förbannade vajern så gick dörren igen och jag var helt svart och oljig om fingrarna och skulle in och träffa folk. JIPPI!

Så jag halvt sprang förbi den som stod innanför dörren och väntade på mig och letade upp en toa för att tvätta händerna. Ingen tvål! FÖRBANNAT! Ja men det fanns en till toa brevid som jag kunde sno tvål ifrån. Sedan fick jag tvätta/skrubba händerna typ 3 ggr innan all olja var borta.

Så tränade jag och åkte hem och problemet med dörren var ju kvar så jag ringde och fick tid för att fixa dörren och rampen och sedan så ringde jag till verkstan och avbokade min tid för missljud. Och då kändes det ju som om dagen började ljusna lite.... men nej.

Jag är kattvakt till min kära Ia medans hon och kidzen är och har roligt i stockholm. Så jag tänkte vid fyra tiden att jag skulle gå dit och mata katterna och rensa lådan och sånt... men får nåt gå bra? NEJ!
Kom nästan till konsum när permon la in en ny växel av jävlighet. Det gick att snigla sig fram i en hastighet av... vet inte om man ens kan kalla det för hastighet. Och när man precis har gett upp hoppet om att någonsin ta sig fram då börjar den fungera igen så den gör ett jätte skutt framåt för att sedan tvärnita. Att inte jag flög all världens väg är bara ett miracle. Och sedan fortsatte denna ryckiga resa hela vägen dit och hem.

På vägen hem så hoppade jag in på konsum för att köpa middag. Det blev kroppkakaor med bacon. Gick hem la dem i vatten och kokade dem enligt anvisningarna. Då sa Kaina att hon ville ha sylt till så hon skulle hoppla iväg på bua och köpa sig en burk. Så då tänkte hon att NU ska jag ta med pantburkarna som man alltid annars glömmer. Det var ju helt onödigt för efter att hon hade konkat dit alla påsarna visade det sig att den jävla automaten var trasig. Hon kunde ju inte gärna gå in med ett berg burkar på bua så då fick hon gå hem med burkarna igen och sedan gå tebax till bua.
Under tiden så hade jag kokat färdigt och så skulle min ass hjälpa mig att hälla av vattnet (vi vet ju hur det gick närnjag skulle göra det själv =/ ) så hon tog en handuk och kastrulen med lock coh började hälla som man gör. Men sedan vet jag inte om det blev för tungt eller för varmt eller vad som hände men helt plöstligt låg hälften av kroppkakorna i slasken. Så som man alla gjort nån gång och velat skjuta sig själv. Som tur var hade kaina just skrubbat slasken så det var bara att plocka upp dem och skölja av dem.

För att sedan försöka att koppla av eller nåt på kvällen så målade jag... Det gick väl okej förrutom att det såklart blev färg överallt och att jag tappade ut alla oljekritorna på golvet.

Kvällen avslutades med att jag och min "palt"-polare Big K såg på lilla sjöjungfrun... Jävligt bra film. =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0