I want to write you a poem.
Vet inte om det är den lilla satanisten i mig som gör att jag för det mesta ser ganska mörkt på saker och ting. Eller om jag har någon sorts depp-gen som gör att allt possitivt förvandlas till något slags bakslag. Men... Den senaste tiden har jag varit...glad... tror jag.
Jag vet inte om det är rätt ord och jag känner att jag behöver använda det ordet med aktsamhet. För att det är så olikt mig. Jag har inte alltid varit bitter, men jag har nog alltid varit dyster. Det är något jag inte alltid visar. Jag kan fejka ett smajl som ingen annan. För att ibland är det lättare att bara låta folk tro att man mår bra fast man egentligen är en cm från handleden med kniven. Och jag känner att jag kan säga detta nu för att som jag sa, jag mår bra.
Jag känner att jag skrattar med glädje, ler för jag är glad och känner mig annorlunda. Jag är ganska trött typ jämt nu men det är ändå okej. Detta är första gången på flera år som jag varken är manisk eller depp. Det finns en lust att hitta på saker hela tiden, men inte för att jag inte klarar av att inget göra utan för att jag vill. Jag har slutat vara besatt av tanken på att banta för helt ärligt så känns det så jävla uttjatat. Och för första gången på länge har jag gått ner i vikt. Något har hänt med mig. Ett citat poppar upp i mitt huvud. "har vi kommit till en vändpunkt?" Och det måste jag säga att det tror jag att vi har. För ett tag sedan så berättade jag för en en person att jag känner mig stabil.
Stabil är bättre än jag någonsin kunnat tro. Och jag måste säga att jag tror verkligen inte att jag hade varit det om det inte hade varit för min power-trio som stöttat mig och funnits här för mig. ♥
Så är det just nu iaf och it feels good!!! =)
Haha, vändpunkten är ej att förakta! KRAAAM! <3
