behind blue...

Jag har äntligen fått fingrarna ur och kastar in ett litet inlägg. Känns som om det var på tiden. Dessutom så har jag kanske fått lite pikar om att det var ett tag sedan sist. Men jag vill bara säga... jag är fortfarande tlöööött. =)

Annars då? Mnjaaa.... Vet inte. Känns som om allt har hänt och som om inget har hänt. Lite som vanligt alltså. Antingen är det för jobbigt att prata om för att man blir bara ledsen av att måsta tänka på det igen. Eller så är det för bra för att vara sant och då vill man inte förstöra det genom att blabba om det på bloggen.

Jag ska snart åka ner till min mamma. Satan vad jag har saknat henne på slutet. Känns som om hon behöver mig och då vill man ju vara där. Men jag får snart träffa henne. Ska bli roligt att höra hur strekken och simon haft det oxå och med lite tur hinna träffa Helge.

Men innna dess är det midsommar. Midsommar som jag ser fram emot med skräck blandad glädje. Vet inte varför med jag är lite nervös... Blir ju alltid lite nojig över att göra sånt som jag inte brukar. Jag är en travhäst, jag kan lunka på i hundra år runt i en fucking ring. Men om det dyker upp nåt nytt helt plötsligt så blir jag skiträdd och simmar ur bild... typ. haha.