behind blue...

Idag känns det som om det finns ett litet ljus i slutet av tunneln. Det är en lång jävla tunnel och den är ganska mörk, men jag ser en liten prick av ljus. Det ljuset är minna vänner, min familj alltså mina nära och kära. Fy fan va glad jag är för att alla ni finns. Jag hade aldrig klarat mig utan er. Allt som tynger mig finns kvar. All min oro och sorg är den samma men jag har en ny syn på det idag. Jag hade en konversation med en person igår som fick mig att inse att allt som jag vaknar mitt i natten och har panik över är jag inte ensam om. Jag vill verkligen inte att den här personen ska må lika dåligt som mig, men någonstans finner jag en viss tröst i att det inte bara är jag.

Idag är det torsdag och på torsdagar har jag torsdagslunch med iia. Så idag träffades vi i solen, snackade, skrattade, åt och drack kaffe. Det är så grymt skönt att ha en timme i veckan som bara är. Vi kan prata om allt från tv program till barnuppfostran och fyllehistorier. Inget är tabu och även saker som är jobbiga blir lite bättre bara för att det är torsdagslunch. Snacka prisvärd terapi. =)
Krya på dig vännen!

Jag vill oxå passa på att kasta in en liten... Tack som fan Kaina för att du ringde till cp-haggan i tisdags och sa att jag säger fan upp mig. Jepp det stämmer. Jag har slutat hos kommunen! JAG ÄR FRI! Lite ångest över förändring men så jävla skönt att slippa eländet. Och dag var jag in på kontoret och skrev på mina uppsägningspapper. Känns för bra för att vara sant. Nu ska jag bara maila till brukarkoperativet och styra upp så att jag får assistans nästa månad. 


 

Jag är ledsen om jag lägger mer press på dig än vad du klarar just nu. Men du ska veta att det som lockar mig mot ljuset är du. Du får mig att vilja vara en bra person och du lyfter mig. Allt jag önskar dig är lycka.